Tur i kärlek, otur i...?

Monrol skriver i sin blogg om tur, tajming och talang, och hur det verkar som om rangordningen är just den ovannämnda.

"Huruvida detta är en skröna eller inte är oklart men så här skulle det ha gått till i alla fall:

Företaget sökte en ny medarbetare, hade haft annons och fått mängder med svar. 400 ungefär. Personalchefen satt nu där och tittade på alla kuverten med brev från förhoppningsfulla. Han delade på högen 200 i varje, och kastade den ena i papperskorgen.
-Vad gör du?! sa hans assistent.
-De där människorna har otur, sa chefen, och sådana vill vi inte ha här på företaget.
-Men...
-Just det, sa chefen. Nu tittar vi på dem som har tur."

Jag är benägen att hålla med, tur avgör massor! Jag har sökt stipendier för forskning och jobb som jag var sprängsäker att jag skulle få, eftersom just mina kvaliteter efterfrågades eller prioriterades. Men icke. Och det har också hänt sig att jag sökt ett jobb på pin jäkel, utan att egentligen desto mera besitta de kunskaper som krävs, och blivit kallad till intervju! (statistiskt sett har det förra exemplet skett ungefär 90 % mer än det senare...).

Jag tror det är viktigt att inse detta, och att inte ta ett "nej tack inte den här gången, men tack för visat intresse" alltför personligt och allvarligt. Mycket beror på tur och på personen som läser ansökningarna. En kollega till honom/henne kanske hade fattat tycke direkt. Det som pissar mig i linsen däremot är att någon annan person har mitt liv så kapitalt i sina händer! Att någon kan ditcha mig så lätt, bedöma mina goda och dåliga sidor på basen av en a4 eller ge mig en väg till ett drömjobb och bussig lön. Det om något petar!