Har just förgyllt min fredagkväll med att än en gång titta på filmen Hero. Jag säger förgylla med flit eftersom den fullkomligt sprakar av färger, inga tassiga 80-talspasteller utan knalliga kulörer. Härligt! Och berättelsen är mycket vacker. Jag tror inte jag har sett en vackrare, men också sorgligare, skildring av slutet av två älskandes resa i jordelivet. *snyft*

Men nu bär det av till kojs, med två visdomsfraser ur filmen:
1) Ett rike. Sluta kriga och förena alla folk under en och samma regim. Först då kan vi leva utan strid.
2) Stridskonsten och musiken är olika: men bygger på samma principer. Man måste uppnå ett högre tillstånd.